Medborgardialogens förutsättning i praktiken

I många kommuner och landsting skapas just nu nya tjänster och projekt med medborgardialog som huvudfokus och engagerade tjänstemän, politiker och medborgare söker sätt att i praktiken förverkliga ambitionen. Den här texten bygger på intervjuer med tjänstemän i Göteborgs stad som alla har stor erfarenhet av att bjuda in till och leda olika former av dialog med medborgare. De arbetar i stadens tekniska förvaltningar och stadsdelsförvaltningar och jag har valt att kalla dem för dialogtjänstemän. I deras erfarenheter av medborgardialog finns kunskap om dialogens förutsättningar i praktiken.

av Anna Fridén

Anna Fridén är processledare och konflikthanterare med lång erfarenhet av att skapa möten och dialog bland annat i Västra Götalandsregionens projekt UngEnergi.

Balansera mellan kontroll och öppenhet
Att en medborgardialog har ett tydligt syfte, ett uttalat mål och att de som deltar förstår var gränserna för vad som är möjligt att påverka går lyfts i många sammanhang fram som viktigt. Rädslan för att otydlighet ska leda till besvikelse och ett skadat förtroende för politik och förvaltning hos de medborgare som deltar är stor.

Krav på tydlighet är viktigt men samtidigt upplever flera av dem som jag har intervjuat att det kan leda till en rädsla för att skapa processer där det som är svårare att kontrollera får plats. Eller som två olika tjänstemän uttrycker det:

»En säker dialog är kanske inte alltid en relevant dialog. Det får inte bli så att vi har dialog om enkla frågor bara för att kunna bocka av och hävda att vi jobbar med medborgarinflytande.«

»Så som det ser ut idag så är det liksom antingen fina och snälla dialoger där staden har kontroll och frågorna inte är särskilt viktiga för de som deltar eller så visionära att de är ofarliga. Eller så är det möten där arga medborgare helt tar över agendan och där vi egentligen inte längre kan kalla det för dialog.«

Det är svårt för dialogtjänstemännen att balansera mellan en öppenhet där medborgarna kan styra och ha inflytande över dialogens innehåll och process å ena sidan och den kontroll som den representativa demokratins formella procedurer innebär å andra sidan.

»Det är viktigt att lyssna och inte för snabbt avbryta då frågor som rör någonting annat kommer upp. Vi är liksom representanter för staden och det är inte alltid enkelt för medborgare att veta vad jag har på mitt bord och inte. Jag försöker alltid komma med ett förslag på hur man kan gå vidare med den fråga som inte passar in i mötet, men det är klart att det inte alltid känns tillräckligt och särskilt inte om någon är upprörd.«

Organisationens krav på kontroll och förutsägbarhet påverkar inte bara vad dialogen handlar om. Flera av de dialogtjänstemän som jag har intervjuat uttrycker att krav uppifrån och krav de sätter på sig själva om att dialogen helst inte ska leda till upprörda känslor eller besvikelse även kan påverka hur de leder samtalet.

»Det finns en risk att man försöker dämpa känslor och åsikter för att man är rädd att tappa greppet om samtalet.«

Brist på politisk tydlighet kring syftet med medborgardialog
Dialogtjänstemännen upplever alltså att en relevant och inflytelserik medborgardialog ibland hindras av krav på förutsägbara resultat och kontroll. Frågor som är större än specifika projekt eller som är för politiskt känsliga för att låta laboreras med i en dialog får inte plats. Det kan röra sig om unga i en kommun som vill diskutera framtidens möjligheter till jobb men istället bjuds in till dialoger om aktiviteter på fritidsgården eller vilka böcker som ska köpas in till biblioteket. Eller boende som vill framföra åsikter om de stora generella planerna för förtätning i deras område men istället får tycka till om tre olika förslag på hur en förtätning kan se ut.

Dialogtjänstemännen upplever en motsägelsefullhet i uppgiften att skapa relevanta medborgardialoger som innebär inflytande och demokratiutveckling och samtidigt precisera processens resultat i förväg och garantera att negativa känslor undviks. På ett sätt kan man förstå dialogtjänstemännens möjlighet att skapa dialog som begränsad och en förklaring till detta som flera av dem själva uttrycker är en otydlighet kring varför medborgardialoger egentligen skall genomföras. En tjänsteman säger:

»De bästa dialogerna är de där man känner att politikerna verkligen vill och behöver ha input, men ofta tror jag inte att de (politikerna) egentligen vet vad de ska ha dialogerna till tyvärr.«

Kanske är det en politisk osäkerhet kring medborgardialogens plats och roll i den representativa demokratin snarare är byråkratins struktur i sig som hindar utvecklandet av den samma? Trots en tydlighet i kommunens styrdokument och riktlinjer om att medborgardialoger ska stärka medborgares inflytande upplever dialogtjänstemännen i praktiken en brist vad det gäller politikens vilja att på allvar låta medborgardialoger spela en viktig roll.

En annan konsekvens av den politiska osäkerheten kring arbetet med medborgardialog är ett tomrum vad det gäller konkret styrning av arbetet.

»Det finns ju nästan ingenting att hålla sig i vad det gäller hur man ska jobba (med medborgardialog).«

Flera av de tjänstemän som jag har pratat med tolkar bristen på styrning som just ett tecken på att politiken inte tar utvecklandet av medborgardialogen på allvar och att det finns en ovilja att strukturera och inkludera den i verksamhet och beslutsfattande.

Bristen på tydlighet kring medborgardialogens roll och syfte i systemet verkar alltså leda till för lite utrymme att låta dialogen bli på riktigt och samtidigt för lite styrning för att ge den en seriös plats. Konsekvensen blir att dialogtjänstemännen i sin roll har stora möjligheter att utforma och påverka medborgardialogen men samtidigt blir de hindrade av den brist på makt eller inflytande som påverkar arbetet. vad det gäller konkret styrning av arbetet.

Tre förslag för att utveckla medborgardialoger
Sammanfattningsvis vill jag lyfta fram några av de förutsättningar som dialogtjänstemännen i denna studie har efterfrågat för att medborgardialogen skall ha möjlighet att utvecklas och bli en del av den kommunala demokratin:

Det behöver finnas en förståelse från politiker och andra tjänstemän om att en dialog aldrig kan vara helt förutbestämd. Det finns exempelvis aldrig någon garanti för att medborgardialoger i stadsplaneringsprocesser leder till färre överklaganden eller upprörda röster.
Det vore önskvärt att se på medborgardialog som en ständig verksamhet där olika möten och processer kopplas samman och samverkar med varandra. På så vis kan de begränsningar som dialoger i projektform ibland innebär undvikas. Exempelvis är det viktigt att stora förvaltningar så som en stadsdel eller stadsbyggnadskontoret har resurser och tid att se dialogen med medborgarna över tid och fånga upp angelägna frågor.
För att medborgardialoger skall bli givande och inflytelserika behövs en politisk vilja och beslutsamhet att ge dem en plats i systemet. Det behövs också resurser och styrning för att skapa en hållbar struktur för arbetet.

Visioner för Selma Lagerlöfs Torg i Backa gjorda av elever från Skälltorpsskolan under en workshop i före detta Videobutiken. Läs mer om detta på sidan 61. Foto Terje Östling (Unsworn Industries)

Ladda ner ”Medborgardialogens förutsättning i praktiken” som PDF.